Igår var det en ganska bra dag. Jobbet var stressigt och faktiskt fysiskt utmattande igår. Men det påverkade mig inte så mycket när arbetsdagen väl var slut, så det säger jag inget om. På kvällen tog jag med min älskling ut på en joggingrunda i skogen. Jag tyckte vi skulle springa femkilometaren, men han tyckte att tre kilometer var mer än nog. Min baby var ledsen... Allt som har hänt, allt som inte har hänt på länge. Glädjestunderna har varit få på sistone och vem som helst påverkas ju av det förstås. Men jag talade tills hans Ego och sa efteråt att jag minsann skulle lägga till 2,5-sträckan också. "Jag följer med dig en bit, sen vänder jag", sa han. Jag behövde inte ens be honom. Jag visste att han skulle följa med hela sträckan. Jag känner min älskling. Och jag fick rätt. Efteråt såg han påtagligt mindre deppad ut och var nog rent av lite stolt över sig själv. Det kändes som en seger. Jag var mer stolt över att jag hade haft rätt, än över att jag hade sprungit typ sex kilometer totalt den kvällen. När jag kom hem tränade jag med hantlar och körde mag- och ryggövningar. Jag har känt hur min brutalt dåliga sittställning på jobbet håller på att ge mig nackspärr. Aldrig i livet! Inte innan jag är 65. Glöm det!

Idag blir det en bra dag till, tror ni inte det? Jag är hoppfull.

 Kramar från Emma

Tisdag: Jag går till jobbet med ett brett leende på läpparna och är superduperuppåt.

Tisdag, en timme kvar av arbetsdagen: Jag får besked om att vi inte kan genomföra den extremt efterlängtade flytten på onsdagen. Jag ringer och avanmäler adressändring och flyttsläp.

Tisdag, på väg hem från jobbet: Jag får besked om att en god väninna har råkat ut för något tragiskt, jag inte tänker skriva om här.

Onsdag: Jag vaknar upp i Täby och lägger mig på soffan i sex timmar. Ledsen, nedstämd, apatisk.

Torsdag: Jag får  deklarationen som förkunnar att jag ska återbetala nästan 1000 kr.

Torsdag kväll: Vi beger oss från Täby till Sundbyberg för att möta upp en kvinna som ska visa oss sin lägenhet. Hon hör inte av sig, dyker inte upp och svarar inte i telefon.

Fredag: Vi beger oss kvällstid till en visning i Helenelund, men tyvärr känner vi ganska direkt att vi inte kan bo i denna kalla kala källare utan kök.

Vi är trötta på att bli svikna.

Men idag är det min och Johannas sistööördag som INGEN ska förstöra för mig. Fanimig! Back off! Rör inte min efterlängtade sistööördag också. Jag har utstått tillräckligt den här veckan.

Nu får det gärna hända något bra.

Igår var en skitdag. Idag är det första april och fritt fram att komma och säga att allt bara var världens sämsta aprilskämt. De hade dröjt och dröjt och dröjt med svaret på vår ansökan och igår eftermiddag, en timme innan jag skulle gå från jobbet, ringer vår blivande (???) hyresvärd. De har inte godkänt vår ansökan om att hyra ut i andra hand. Det har som tur är inget med Samuel och mig att göra, men känns ändå helt fruktansvärt. Ni vet ju hur ett hem ser ut dagen innan man ska flytta. Vi hade det viktigaste kvar i skåpen och lite lampor, sladdar och möbler som inte var ihoppackade. Allt annat står i kartonger i vår garderob. Flyttkärra var bokad, pengar var undanstoppade, Sammes snälla föräldrar hade tagit ledigt för att komma och hjälpa oss. Vi har till och med de förbaskade nycklarna till lägenheten redan. Allt allt ALLT var planerat. Så ringer han och frågar hur länge jag kan skjuta på flytten. Och här kom min sämsta egenskap och satte ännu ett krokben i vägen för mig: min förbaskade konflikträdsla och artighet. Jag sa att det gick att skjuta på den en vecka. Men vad ska han göra på en vecka? Om en ansökan om att få hyra ut i andra hand tar så här lång tid, när den är högprioriterad, hur lång tid tar det då inte att - som planen är nu - skriva över en lägenhet på hans son? I mina lekmannaöron låter det bra mycket mer omfattande. Givetvis skulle jag ha sagt att vi inte kunde skjuta på flytten. Det går inte. Allt är fixat redan. Fan vad jag är arg på mig själv idag.

Nu söker vi nytt! Tjohej! Och nu vill vi ha någon som har pappren klara redan! Ordning och reda och ingen situation där min obefintliga is i magen måste sättas på prov. Jag har aldrig haft is i magen förut, men när jag väl försöker ha det skiter det sig. Vi försöker hyra en lägenhet lagligt i stället för svart och det skiter sig. Hur ska jag tolka dessa signaler?

Kramar från Emma