Igår gick jag ut och gick en sväng på kvällen. Jag vet inte om det hjälpte min träningsvärk något. Det är sånt man aldrig får veta. Men det kändes skönt i alla fall. Sen gick jag hem och lagade mat. För första gången på flera veckor gjorde jag inte köttfärssås. Jag försöker hitta tillbaka till LCHF och har haft lite problem med aptiten och därför bara kunnat äta turkisk yoghurt, några salladsblad och köttfärssås. Lättsmält ska det vara! Men igår ansträngde jag mig och gjorde kyckling i ugnen, fetaostdip och en liten wok bestående av champinjoner, vitkål och röd paprika. Skönt med lite omväxling!

Jag har fetat till mig runt magen känner jag. Det syns på vågen också. Jag har slarvat med både kost och träning och i stället satsat på stand up. Och med tanke på hur bra standuppen går så får jag väl säga att det var värt det. Det är två youtubeklipp på väg, en från Big Ben och en från Laughs at the Liffey. På den sistnämnda kör jag på engelska. Båda gigen gick jättebra! Försöker få fler gig nu, eftersom jag inte vill tappa ånga.

Men nu har jag ny mat i matlådan och som jag berättade har jag träningsvärk, så det ser ut som att jag håller dessa bollar i luften också. Träningsvärken kommer efter det första kettlebells-passet på flera veckor. Och det var hårdare än kettlebells brukar vara. 

Massa kramar från Emma

Jag var hos läkaren och fick penicilin. Sen åkte jag hem och sov igen de missade timmarna jag hade den natten jag senast skrev i bloggen. Jag somnade nämligen halv fem och väcktes av att de - helt i onödan - ringde från jobbet och väckte mig kl sju. Då hade jag ingen röst att prata med utan fick väsa fram att jag var sjuk och hade sjukanmält mig i vanlig ordning. Senare på dagen kom rösten tillbaka en del, så då kunde jag skälla lite lätt på den som stod ansvarig för att jag hade blivit väckt. Det kändes skönt. Sen var jag sjukskriven på fredagen också.

Nu mår jag mycket bättre. Blir trött för ingenting, men har inte märkbart ont i halsen och kan återigen prata.

Var på bio igår och såg public enemies. Den hade en del sköna repliker och två riktigt bra skådisar i huvudrollerna, men det blir bara EE i betyg från Emma Östlind idag. Jag tyckte det var en speciell historia, men inte tillräckligt speciell för att göra en film om den 75 år senare. Och om det var mer speciella drag i den här historien - vilket jag känner på mig att det fanns - så missade de att framföra det i filmen.  Jag hade velat ha mer eftertänksamhet och mindre pangpang. Bättre beskrivningar av de olika karaktärerna, så att man vet vilka de pratade om när de bara nämnde deras namn. Man fick helt enkelt stämpla dem som "John Dillingers kumpaner" eller "poliser". Man kunde inte riktigt kalla dem för "Bad guys" och "Good guys" för det var ingen som var hederlig där inte. Kvinnorna var lite lättare att se skillnad på, för det typ två som var viktiga för handlingen. 

Nä, ska jag rekommendera någon bioaktuell film får det bli Baksmällan, som nog visas ett tag till. Garv-garanti och EEEEE i betyg!

Kram på er 

Kan en hals värka sönder? I så fall tror jag min gör det. Klockan är WAY PAST MY BEDTIME och ändå sitter jag här framför datorn med en sjal runt halsen och tårar i ögonen. Har fått kommunicera med Samuel via gester, ansiktsuttryck och skrift. Med endast något enstaka undantag har han förstått allt jag har försökt kommunicera fram till honom. Han är så duktig och jag är så förutsägbar. Vilket team vi är.

Det sista jag gjorde ikväll, innan rösten försvann helt, var att ringa och sjukanmäla mig. Jag hade dragit mig ett tag för att göra det, eftersom jag inte behöver prata så mycket på jobbet och eftersom kroppen i övrigt mår bra. Men sen insåg jag att det inte gick mer. I morgon bitti är det läkaren som gäller. 

Samuel har gett mig några painkillers. De verkar nog inte så mycket på halsen känns det som. Lägger jag mig ner gör det ondare, vilket utgör ett visst problem när jag ska försöka sova. Jag ska försöka sova halvliggandes i soffan inatt i stället.

Usch, vad jag klagar. Usch, vad uttråkad du måste vara. 

Tjarå 

Det känns lite grisigt att en hel massa folk som började efter mig får mer semester än jag. Buhu vad illa! Jag har haft min vecka nu och kan se fram emot en vecka till i september. That's it.

Hur som helst var det en bra vecka. Jag var nere i Västervik med min systerdotter och lekte hela dagarna, gick på Astrid Lindgrens Värld, åt på restaurang, lekte restaurang, läste Rut&Knut och Alfons ett otal gånger och åkte turisttåg runt Västervik. Och så dansade vi runt i vardagsrummet till mammas/mormors LP-skivor. Det tog ett tag för den snart femåriga systerdottern att fatta vad en LP-skiva var för något. 

Giget jag skulle haft idag har jag fått ställa in. Rösten hänger inte med. Jag mår inte jättedåligt på några få utvalda ställen utan har LITE av det mesta: LITE ont i huvet, LITE ont i halsen, EN ENDA prick på halsmandlarna. Det enda jag hade ganska rejält av igår var matthet i kroppen. Jag hade sovit 8,5 timmar, men det kändes som att jag inte hade sovit alls. Känns ungefär så idag med. Tur att det är så lugnt på jobbet. Jag kan säkert lägga mig i vilorummet ett tag. Igår fick jag 3 samtal på hela dagen tror jag. Och ungefär lika många mail. Posten tar fem minuter att dela ut. Jag har annat att göra, men det kräver lite ansträngning, så de uppgifterna skjuter jag upp lite granna.

Puss och kram allihopa från en sjukling som hoppas på en ny standuptid snarast! 

Jag har bara en vecka semester i år, så jag lär ta väl hand om den. Och det gör jag. Jag behandlar varje dag som om det vore en liten skatt. Just nu sitter jag framför datorn, men i helgen har jag faktiskt utnyttjat varje lite minut till att göra värdefulla saker. Bland annat har jag spelat bort lite pengar på spelmaskiner (poker) och biljard. Det står just nu 3-2 i set till Samuel. Men jag går ut försiktigt och sopar mattan med honom när hans ego är starkt nog för det... säger vi.

På tisdag bär det av till Västervik. Fy så underbart vi ska ha det allihopa. Det har man alltid hos mamma, som jag tidigare nämnt.

Träningen går bra, men kosten har helt falerat tror jag. Men jag har fått order från Samuel om att ha en plan efter den här semesterveckan på hur jag ska gå ner i vikt. Och jag har en början till en plan, så en liten bit på väg har jag kommit. Fan att man aldrig kan klara av både aktiv träning och aktiv viktnedgång. Jag har tyvärr inga mellanting heller, utan går antingen ut stenhårt eller inte alls. Min kropp har vant sig vid ett sundare leverne så ska jag ner i vikt måste jag överträffa mig själv helt enkelt. Det är ingen lätt uppgift.

Den 21 juli ska jag uppträda på Ego med nytt material. Det blir spännande att se hur det tas emot.

kram på er! 

I morgon kommer en dag jag har sett fram emot. Då ska "Majija" och jag ut och göra Stockholm. Vi ska turista i vår egen stad en dag. Ta dagen som den kommer, dricka lite vin och känna oss lediga betyder det. Maria (som hon egentligen heter) är så lätt att umgås med. Hon ser lösningar så fort det blir ett problem, medan andra - i äkta svensk anda - gärna vill klaga i några dagar först. Vi människor har ett märkligt behov av att vilja beklaga oss. Och jag säger inte att jag själv är ett undantag. Jag försöker däremot bli mer som Maria och ordna upp saker fortast möjligt, men jag lyckas inte i närheten lika bra som hon. 

Igår dummade sig min mobil. Jag valde att stänga av den för att starta om den. Det var ett JÄTTEMISSTAG. Den har fortfarande inte kunnat startas sen dess. Den har visat några få livstecken, men ingen skärm. Jag begav mig genast till Stureplan för att besöka TRE-butiken, men då möttes jag av en byggarbetsplats. Jag stoppade en byggubbe och frågade vart TRE-butiken hade hamnat. Det visste han inte, sa han. Detta skulle bli en TELIA-butik i stället. "Men du kan ju ringa 118118 och fråga", tyckte han. Rolig kille...

Jag har börjat träna ganska duktig får jag nog säga. Har kört tre pass den här veckan varav två har varit ganska hårda. Ska köra ett rejält hårt pass på söndag också. Då blir det först en timmes boxning och sen en halvtimmes Core-träning. Sen anser jag mig ganska klar med träning för den här veckan.

Puss och kram allihopa 

Midsommaren 2009 firades i den vackra skärgården i Grisslehamn. Vi var fyra par som hyrde ett hus på en gård. Vi har gosat med hundarna, spelat kubb med hönorna och haft ihjäl en och annan spindel. Och så blev det en del guitar hero, texas holdem och buzz också. Så vi har verkligen varit ett med naturen. Guitar Hero var jag ingen naturbegåvning i, men trots att jag aldrig hade spelat Texas Holdem vann jag över alla mina sju motspelare. Jo, jag måste få skryta lite med tanke på att jag aldrig någonsin varit bra i spel. På lördagen åkte vi på dagskryssning till Åland. Jag tänkte att det här med speltur var något som höll i sig hela helgen, så jag attackerade spelmaskinerna... Vann kanske totalt 35 kr. Satsade... Hm.... vågar inte ens ge mig på en gissning, men det var säkert dubbla det.

Puss och kram allihopa. Här kommer lite bilder att gotta sig i:

Inatt fick jag sova ut lite. Det var inte de åtta timmar jag brukar satsa på, men jag känner mig ändå hyffsat utsövd. Jag vaknade 4:20 och gick på toan, sen noterade jag att det var varmt, öppnade upp fönstret och somnade om. Jag drömde då en så oerhört märklig dröm jag måste få berätta om:

Det var en mäklare som visade flera olika lägenheter i ett hus på samma gång. Jag minns inte om vi tittade in i de andra lägenheterna alls, men den lägenhet vi befann oss mest i minns jag intill tydliga detaljer. Vi var ett stort gäng som gick in där och började festa. Lägenheten var jättestor och jättelyxig. Den hade ett eget rum för bara choklad. Det var läckert uppradade toblerones och andra chokladsorter och jag kallade genast fram Samuel. Intill chokladrummet låg en bar. Men vi höll oss mest till vardagsrummet. Visningen skulle sluta 23:30 och mäklaren dök märkligt nog bara upp en gång och då lyckades vi mörka att vi egentligen satt i denna läckra lägenhet och festade. Sen fick jag dåligt samvete. Ingen hjälpte mig att städa undan så jag fick göra det mesta själv. Jag blev nyfiken på vilka som bodde i lägenheten och vad de tyckte om det fräcka vi höll på med. Så jag tog min telefon och ringde till deras hemtelefon. Det var en kvinnas röst på telefonsvaren och hon hade där spelat in en lång hälsningsfras. Hon tackade alla för allt stöd och sa att hon hade en svår tid just nu. Det fanns ingen mansröst på svararen, men flera saker i lägenheten tydde på att det bodde barn där. Så jag kände på mig att kvinnan hade förlorat ett barn och att hennes man lämnat henne. Mitt dåliga samvete blev inte alls bättre av det.

Märkligt va?

Ikväll bär det av till Grisslehamn. Vi är fyra par som har hyrt ett hus där över midsommarhelgen. Ska bli så himla trevligt!!! De andra har varit så engagerade och duktiga att jag får... just det, dåligt samvete (verkar vara dagens tema). Jag frågade igår om det fanns något jag kunde göra. Jag kunde fixa fram ett kubbspel och jag kunde ordna ett snapsvisehäfte. Kubbspelet misslyckades jag med (men fick höra att en vän hade ordnat det), men snapsvisehäfte låter väl som ett jobb för mig? Så det ska jag bannemig ordna. Har redan börjat lite smått.

Nu är det dags att göra sig i ordning och dra till jobbet. Fast sista dagen i veckan får jag aldrig vara där för tidigt. Då kommer jag 7:30 PIIIIP. Då släpps nämligen möjligheten att boka parkering till nästa vecka. Ca 24 pers ringer varje vecka (eller överfaller mig vid dörren när jag kommer till jobbet) och vi har 9 parkeringar! En gång gick alla parkeringarna åt på 10 minuter (det är rekordet). Det är fan värre än en Bruce Springsteen-konsert!

Massa midsommarkransar, dragspelsmarodörer och en synnerligen kåt midsommarstång önskar jag eder alla ute i landet.