Tisdag: Jag går till jobbet med ett brett leende på läpparna och är superduperuppåt.

Tisdag, en timme kvar av arbetsdagen: Jag får besked om att vi inte kan genomföra den extremt efterlängtade flytten på onsdagen. Jag ringer och avanmäler adressändring och flyttsläp.

Tisdag, på väg hem från jobbet: Jag får besked om att en god väninna har råkat ut för något tragiskt, jag inte tänker skriva om här.

Onsdag: Jag vaknar upp i Täby och lägger mig på soffan i sex timmar. Ledsen, nedstämd, apatisk.

Torsdag: Jag får  deklarationen som förkunnar att jag ska återbetala nästan 1000 kr.

Torsdag kväll: Vi beger oss från Täby till Sundbyberg för att möta upp en kvinna som ska visa oss sin lägenhet. Hon hör inte av sig, dyker inte upp och svarar inte i telefon.

Fredag: Vi beger oss kvällstid till en visning i Helenelund, men tyvärr känner vi ganska direkt att vi inte kan bo i denna kalla kala källare utan kök.

Vi är trötta på att bli svikna.

Men idag är det min och Johannas sistööördag som INGEN ska förstöra för mig. Fanimig! Back off! Rör inte min efterlängtade sistööördag också. Jag har utstått tillräckligt den här veckan.

Nu får det gärna hända något bra.

Igår var en skitdag. Idag är det första april och fritt fram att komma och säga att allt bara var världens sämsta aprilskämt. De hade dröjt och dröjt och dröjt med svaret på vår ansökan och igår eftermiddag, en timme innan jag skulle gå från jobbet, ringer vår blivande (???) hyresvärd. De har inte godkänt vår ansökan om att hyra ut i andra hand. Det har som tur är inget med Samuel och mig att göra, men känns ändå helt fruktansvärt. Ni vet ju hur ett hem ser ut dagen innan man ska flytta. Vi hade det viktigaste kvar i skåpen och lite lampor, sladdar och möbler som inte var ihoppackade. Allt annat står i kartonger i vår garderob. Flyttkärra var bokad, pengar var undanstoppade, Sammes snälla föräldrar hade tagit ledigt för att komma och hjälpa oss. Vi har till och med de förbaskade nycklarna till lägenheten redan. Allt allt ALLT var planerat. Så ringer han och frågar hur länge jag kan skjuta på flytten. Och här kom min sämsta egenskap och satte ännu ett krokben i vägen för mig: min förbaskade konflikträdsla och artighet. Jag sa att det gick att skjuta på den en vecka. Men vad ska han göra på en vecka? Om en ansökan om att få hyra ut i andra hand tar så här lång tid, när den är högprioriterad, hur lång tid tar det då inte att - som planen är nu - skriva över en lägenhet på hans son? I mina lekmannaöron låter det bra mycket mer omfattande. Givetvis skulle jag ha sagt att vi inte kunde skjuta på flytten. Det går inte. Allt är fixat redan. Fan vad jag är arg på mig själv idag.

Nu söker vi nytt! Tjohej! Och nu vill vi ha någon som har pappren klara redan! Ordning och reda och ingen situation där min obefintliga is i magen måste sättas på prov. Jag har aldrig haft is i magen förut, men när jag väl försöker ha det skiter det sig. Vi försöker hyra en lägenhet lagligt i stället för svart och det skiter sig. Hur ska jag tolka dessa signaler?

Kramar från Emma

Idag om två veckor flyttar vi. Det är liksom så att jag inte helt vågar tro det. Det är ju inte 100% klart än. Så nu går Emmas tetris-hjärna på högvarv. Största orosmomentet är att vi ska få betala en större del av hyran för den här lägenheten, för att vi kanske sa till för sent. Känner inte att vi har några pengar i överflöd för såna utgifter direkt.

Sen tänker hjärnan förstås på allt från Tetris till städning. Jag leker nästan alltid tetris med både tid och föremål. Jag vet inte helt vad det ska tjäna till, men jag tror att man kan utvinna något gott ur det. Jag skulle exempelvis bli helt tokig om jag slutade försöka få saker att passa in, så om inte annat så för den sakens skull.

I morgon kommer mamma till Stockholm för att se mig uppträda på Tiny Comedy på BullieBar. Du är välkommen du också :).

Hej hej

Sist jag skrev var jag nedstämd. Jag kan inte säga att jag är det längre. Det har äntligen börjat vända lite på bostadsmarknaden känns det som. I helgen kom det upp en del annonser och jag verkade ha tur med i alla fall en av dem. Det blir visning i dagarna! Tjoho! Hoppas verkligen att Samuel och jag kan gå samtidigt, så att vi båda får vara med och bestämma. När vi flyttade hit till Täby bodde han i Uppsala, så han fick helt lita på mitt omdöme. Men det blev ju bra! Att ha en bra hyresvärd är A och O tycker jag. Samuel har ju inte de bästa erfarenheterna från sin förra hyresvärd direkt... Det var olösta tvister fram tills ett halvår efter att han flyttat därifrån.

Nu är det snart dags att dra till jobbet. Jag har varit så "på hugget" hela helgen att när det var läggdags igår fattade inte kroppen någonting. Jag vet inte när jag somnade men det var sent. Jag låg i flera timmar och såg ut som att jag sov. Jag brukar göra så, för att det är avkopplande och för att förr eller senare somnar man. En dag att leva sig igenom, sen får jag sova igen!

Ha det bra allesammans!

Hej svejs!

Vill tröstäta lösgodis och sitta på en bio med min älskling. Jag har så många anledningar att vara glad, men ändå känner jag mig nedstämd. Det här med lägenhetsletandet går sådär. Man blir så matt av det. Dessutom har det hänt massa saker senaste veckan som har gjort min darling ledsen och när han är ledsen är jag det också. Men nu har jag bestämt mig för att förtrollningen är bruten. Den måste vara det. Nu måste det hända något bra. Ödet är skyldig min älskling det! 

En lottovinst? Den perfekta lägenheten? En superbra standupidé? Något... please...

Ironiskt nog sitter det ett stort leende fejs på en flyer som är uppsatt över hela kontoret. Det fejset är mitt! De tog en bild på mig i min reception för ett tag sen och sa att det skulle användas till presentationsmaterial. Det blev en inbjudan till en mässa som verkligen inte fick missas av någon på företaget. Så där sitter jag och ler :). Samme har rätt. Jag är nog fan kändis snart.

kramar på er

När jag kom hem från fredagens slitiga dag, var lägenheten renstädad och det kändes att det hade varit ett uppenbart Emma-tänk bakom hela grejen: Överkast på sängen, rentorkat på diskbänken, ingen disk, jif-torkat på vardagsrumsbordet. På köksbordet låg en lapp med helt rörande ord: "Nu har jag städat så att du ska kunna slappna av i helgen...". Wow, vad han förstår mig. På ljupet, verkligen FÖRSTÅR han mig. Förstår vad jag behöver, vad jag vill ha, vad jag önskar, men inte alltid uttalar. Jag fann inga ord. Så jag ringde och sa typ inga ord till honom, mest ordliknande uttryck: "men hubbebubbegullefjuet mitt, habel habel koko-söta lilla du". Mellan varven lade jag in en massa "naaaaaaaaaaaaaw" också. Idag tvättar jag. Jag hade funderingar på att anstränga mig och exempelvis rengöra uppe på den där hyllan i badrummet där aldrig någon tittar, men närå. Han städade för att jag skulle ta det lungt och då är det precis vad jag ska göra. Lata skiten ur mig själv helt enkelt! En mycket underskattad aktivitet för övrigt. Tänk om mitt hubbebubbegullefju kunde komma hem och göra det tillsammans med mig.

The sistöööör (vi kallar varandra så, syrran och jag för att ... för att... ja såna där anledningar är alltid väldigt svåra att förklara för andra) har varit här sen igår. Hon åkte hem tidigare idag. Igår hälsade vi på en liten förtrollande underbar släkting och idag hjälpte Johanna mig med ekonomin. Jag behöver hjälp med den verkligen. Enligt alla matematiska formler, ska jag ha flera tusen kvar när allt (och då menar jag ALLT) är betalt, men närå. Det stämmer ju tyvärr inte i realiteten. Så nu har vi gjort en skiss. Jag ska skriva upp varje gång jag köper något och se vart det hela slutar om en månad. Lite cred kan jag väl få för att jag försöker? Tänk dig det svåraste, krångligaste du vet och ge dig in i det. Så känns det här. Främmande, jobbigt, svårt, pinsamt. Men jag måste. Jag ser det som att detta är A-kursen och snart kommer B och C följa. Dem klarar jag aldrig om jag inte fixar A.

Hoppas ni haft en bra helg ni med, mina vänner! Nu ska jag fortsätta lata mig en stund till!

Kram kram

Det här är högst ovanligt. Jag sitter vid datorn och sambon sover. Eller om han per definition "sover" vet jag inte, men han ligger i sängen med avsikt att sova. Jag har redan sovit en del. Somnade kl 21:30 ca, pang bom på direkten i soffan. Sen väckte han mig ca 2,5 timmar senare och frågade om jag inte ville lägga mig bredvid honom i sängen i stället. Självfallet ville jag det. Sen dess har jag inte sovit något mer. Känns som om jag redan har sovit klart. När jag är vaken och Samuel sover, är spelreglerna lite annorlunda än när Samuel är vaken och jag sover. Jag klarar lite oljud. Datorn kan det knappras på, TV:n kan vara på lite lungt, han kan tassa runt och kanske rent av skramla i köket. När han sover är det energisparläge på datorn och en hel del stillasittande som gäller. Inte mig emot, men vad jag ville ha sagt med detta är att jag nog är lite mer proffessionell när det gäller det här med att sova. Jag vet nu av erfarenhet att han måste sova ca fem timmar innan jag kan börja föra oljud utan att han vaknar. Och vaknar han då, vet han oftast inte om det. Vi har haft konversationer, han har gått på toa och han har frågat mig vad klockan är många gånger, utan att riktigt känna till det efteråt. Visst är det sött?

Nu ska jag sluta knappra. Vill inte störa!

Kram och god natt allihopa!

Fasen att man bor på andra sidan stan. Vart man än ska bor man ju på andra sidan stan. Men vi trotsade avståndet, vädret och SL och drog till Tyresö där Maria hade sin 30-årsfest. Åh vad hon hade ordnat det fint. Vi hade tagit med oss både mat och dricka själva. Det hade vi inte behövt. Allt fanns. Skönt nog höll jag mig till vin hela kvällen och tack vare det mår jag bra idag. Idag blir det träning. Måste komma igång med det igen! Har inte tränat sen förra veckan. Usch mig!