Jag var helt övertygad om att jag skulle vara sjuk idag. Men jag piggnade till så fort jag kom utanför jobbet. Någon nämnde att det var dålig luft här. Kanske han hade rätt. Jag stack hem och städade hela lägenheten. Nu vet jag att det tar drygt två timmar ifall man inte tar pauser och annat onödigt sidotrams :). Det ska bli så skönt att komma hem till en ren och fräsch lägenhet och bara kunna lata mig. Kanske se lite Let's dance. Jag ligger efter på den punkten, för jag har fortfarande inte sett förra fredagens avsnitt.

Min fot är kajko. Jag trodde först det var en enklare sträckning så jag vägrade halta den första timmen på dagen (jag har hört att man ska gå normalt trots lite smärta). Sen var det kört. Nu går jag som ett litet invalido. När jag behöver något i skåpet bakom mig tar jag bara sats med händerna från skrivbordet och låter hjulen på kontorsstolen göra resten.

Äntligen fredag, eller vad säger ni??? I morgon är det 30-årsfest. Maria får cirka två gäster per år hon har levat, så det blir storfest verkligen! Vi har fixat presenter jag hoppas och tror hon kommer att uppskatta. Jag var på bolaget igår och köpte typ det enda jag inte drack mig mätt på i lördags: bubbelvin. Mumma, säger själen! Fy satan, säger tänderna. Snart fyller syrran också 30 bast. Ingen aning ännu om vad hon ska få! Förslag någon? Vad ger man till en superpositiv brud som pendlar långt, jobbar på resebyrå och gillar träning, dykning, inredning, sin sambo mm?

Massa kramar till er alla!!!

Hår, paraply, mamma, problem under uppväxten, Magnus Samuelsson. Ja ungefär så låter hittills mitt standupmaterial inför tisdagens uppträdande för Komikaze på Ego bar. Spännande va? Rafflande? Äh, du läser la inte ens längre. Du ligger bergis på golvet och kiknar av skratt för denna fantastiska uppstolpade godispåse av skrattframkallande ord. NOT. Men jag ska försöka skriva i helgen. Blir bara så självkritisk och dessutom har det verkligen förstört min lust, att jag behövt vara så noga med tiden att all kvalitet försvinner. Det var bara första gången jag fick med mig publiken. Första gången när jag trodde det var lungt. När jag trodde det skulle synas tydligare att tiden var på väg att ta slut. Vissa drömmar kanske man helt enkelt inte ska göra sanning av.

Bettan från Boden var fortfarande Bettan från Boden så som jag minns henne. Vi skrattade och hade roligt. Jag kom hem mycket senare från vår fikakväll än jag hade tänkt mig. Jag ber om ursäkt till alla som var på Café 60 på Sveavägen 15 januari 2009 kl 18:00 till 20:15. Vi måste ha låtit som fnittriga tonåringar. Men kände ni Bettan från Boden förstod ni nog varför vi hade så roligt. Bruden är kul helt enkelt. Jag åt en tacopaj. Den var god. Aptiten hade inte direkt återvänt, men tillräckligt för att jag skulle kunna njuta av denna utsökta måltid. Idag blir det sallad till lunch. Emmas specialsallad! Skulle ha ätit det igår, men då vände jag som sagt i dörren och gick på restaurang i stället. Idag mår jag inte illa. Var någon kort släng igår bara.

Ikväll blir det gym. Måste springa lite på löpbandet, trots att jag inte har rätt skor för det.  Min förbränning måste komma igång. Om jag ska nå mitt mål ska jag ner 4 kg på 6 veckor. Det går nästan inte när man har en endomorf kroppsform (läs mer på www.mottoppform.bloggagratis.se).

Äntligen fredag! 

Puss och kram allihopa!

Igår kände jag mig yr igen. Det verkar inte vilja sluta. Det kom efter en promenad som blott var någon kilometer ut i skogen. Jag skulle få besök och hade förväntat mig att han skulle komma långt senare, men han ringde några meter in i vad som skulle bli min fem kilometer långa joggingtur och sa att han var på g snart. Och tur var väl det. Jag tog närmaste vägen hem, rev med mig en massa mossa och grangrenar på vägen och drog hem och duschade. I duschen snurrade det till.

Sen kom kompisen, jag hjälpte honom att skriva ett CV, åt lite och gick på köpcentret. Sen drog jag hem och vilade en timme innan jag julpyntade inför advent.

Idag ska vi på julmarknad! Hoppas jag kan gå där utan att falla ihop.

Många kramar från mig

Det slog till kort tid efter senaste blogginlägget. Jag åkte hem vid lunchtid och har nu sjukanmält mig i morgon också. Vågar inte annat än att lyssna på kroppen. Jag sätter hälsan i första rummet, alltid. Cheferna suckade djupt och lät inte direkt som att de unnade mig att vara hemma och vila upp mig, trots att jag inte vågade resa mig på typ en timme i förmiddags. De tycker nog mest att jag har ställt till det för dem och skapat extra jobb för andra. Men bättre att vara hemma en och en halv dag nu och vila upp mig än att behöva sjukskriva mig en längre tid sen. Eller hur?

Jag ska tänka över mitt leverne lite. Jag ska sluta tro att jag kan träna lika hårt som Samuel. Jag är ingen man. Han har 30% mer muskelmassa än jag enbart på grund av att han är man. Sen har han givetvis mer muskler än så för att han är atletisk också. Min kropp hänger inte med. För ett år sen var jag "träning är jobbigt och ska genomlidas några stackars gånger i veckan och jag äter godis på helgerna och husmanskost i veckorna". Nu är jag "träning ska utföras fem gånger i veckan och jag äter aldrig onyttigheter, utan proppar kroppen full med antioxidanter tills den kollapsar". Kanske jag borde göra övergången lite försiktigare för kroppen. Kanske den annars inte nöjer sig med lite yrsel och svimningskänsla nästa gång...

Vikt (morgon): 71,3 kg

Målvikt: 68 kg (inkl. påbyggnad av muskler) 

Jag tänker inte besvara frågorna idag, eftersom dagarna har sett väldigt lika ut. Jag är så lycklig att jag kan hitta andra sätt att bli mätt på än att sätta i mig kopiösa mängder kolhydrater. Jag försökte att räkna ut ungefär hur många kalorier jag har ätit idag och det blev bara ca 1000-1500. Sen har jag tränat boxning, vilket säkert bränner ca 400 kalorier. Jaja, man ska inte räkna kalorier egentligen. Jag gjorde bara det tillfälligt, för att det kunde vara lite intressant. Vågen har redan börjat visa några hektos skillnad. Jag nästan jublade i morse när den visade under 71,5, vilket har varit en magisk gräns våghelvetet vägrat ta sig under de senaste 7 åren! Tänk om det här kunde bli året då jag nådde min målvikt. Tänk tänk tänk... Det skulle vara rätt kul eftersom viktnedgång varit mitt nyårslöfte varje år så länge jag kan minnas, men i år valde jag någon helt annat. Jag ville skaffa glasögon och fixa mina tänder och det har jag gjort. Tänk om jag kunde göra en helsanering och bli av med sladdret också.

Kram på er

Idag blev jag avbytt vid lunch helt enligt konstens alla regler. Jag åt sallad. Sen åt jag några chokladbitar för att jag hade varit duktig och ätit sallad. I suck! Den här veckan blev inte helt som jag hade tänkt att den skulle bli. Jag hade ett mål att väga under 70 kg den 15 november när det är guidefest, men närå... Jag väger lika mycket eller kanske rent av mer än jag gjorde när jag tog det beslutet. Sambon och jag ska köra en KBT-metod från och med måndag. Kognitiv Beteende Terapi står det för och jag vet på ett ungefär vad begreppet betyder, men jag vet inte helt vad det är för typ av kostmetod. Och varför den smale, vackre mannen bryr sig vet jag inte heller. Han har redan muskler och han har redan gått ner 30 kg i sitt liv. Får ont i magen när jag ser hur duktig han är fortfarande, trots att han uppnått sina mål. Eller rättare sagt: han har uppnått vad som borde vara hans mål. Men han kör på. Och HAN tycker att JAG är sexig. Män är märkliga.

Det här händer inte!

Ledningen kallade in till möte och informerade oss om att vi hade förlorat en jättestor och viktig kund och att de nu skulle börja med urvalsprocesserna. I januari ska de börja varsla folk. Är det sist in = först ut som gäller, ligger jag pyrt till. Då kanske jag kan börja ståuppa på heltid. Arma publik. Jag tror inte Sverige är redo för det ännu (och inte jag heller för den delen). Fick lite tips på hur jag kan förbättra mina framträdanden. Mycket värdefulla tips. Ska ta till mig av dem och INTE deppa ihop för dem som jag normalt gör av allt som kan tolkas som kritik.

I helgen är det reseledarfest. Fy fan vad vad kul jag och brudarna ska ha bland alla gamla kända och okända ansikten. Och sprit. Massor av sprit. Om jag inte har blivit en tönt nu igen. Det har med ilningar att göra. Jag får såna FRUKTANSVÄRDA ilningar i tänderna av vin att jag inte kan tugga på 3-4 dagar. Det går dåligt ihop med att vara ett matvrak.

Jag förstår mig inte på folk som väljer att inte äta. Mat är ju det godaste som finns. Förutom choklad då som är snäppet vassare. Jag har ätit nu och det gjorde susen tycker jag. Jag är lugn, behaglig till mods och ska faktiskt snart gå och lägga mig. Kanske jag rent av ska skriva lite i min riktiga dagbok. Oj, vad alla födda -85 eller senare sitter och GAPAR nu. Finns det riktiga dagböcker??? Som man skriver i med penna? Näääää??? Guuuud, så omodernt. Get out of here!

God natt mina vänner i cyberspace