Igår hade jag 2009:s hittills bästa formtopp. Det var en helt fantastisk känsla. Jag gick på runners club, ett nytt löppass på Balance. Jag brände totalt 470 kcal på löpbandet och kände ändå att jag hade orkat fortsätta lika länge till. Det handlar om att hitta sin egen takt. Min vilotakt låg i 7,5 km/h vilket knappast får mig genom Midnattsloppet på under en timme. Men ändå. Det är väl inte tänkt att jag ska ligga där och söla hela vägen.

Idag känns det superskönt i kroppen. Bättre än när jag pushar satan och bränner 500 kcal på 38 min och kämpar för en medelhastighet på 10 km/h. Hejja testosteronet i min kropp!

Igår gjorde jag ett experiment: Jag testade att gå och lägga mig när jag blev trött på kvällen. Helt naturligt för de flesta att göra så, men jag har stressat för att komma i säng 8 timmar innan alarmet ska ringa och det har jag gjort varje kväll i evigheters tid! För att inte bli stressad valde jag att inte titta på klockan efter att jag kom hem. Och jag är inte tröttare idag än jag brukar vara!!! Jag har lurat mig själv!!! Vad dum jag måste vara som gick på den lätta. Och vad smart jag måste vara som kan lura någon på det sättet. Och resultatet: Mindre stressad, får mer ut av kvällen och kunde se ett filmslut för första vardagskvällen på evigheter. Undrar om det är en slump (jag hade ju som sagt extra energi igår) eller om jag törs fortsätta med detta. Det är sällan svaret på problemet är att gå och lägga sig senare på kvällen, men jag är ju Emma så allt kan hända, right? Sen har det gjort MYCKET att jag har valt att stänga av vibrationen på telefonen. I stället för DRRRRRRRRRRRR DRRRRRRRRRRRRR DRRRRRRRRRRRRRRR vaknar jag av några pianotoner och O Lauras första ord i låten "Release me". Much better! Jag tror jag ska bli sovcoach. Finns det ett sånt jobb?

Massa kramizar