Igår var det en ganska bra dag. Jobbet var stressigt och faktiskt fysiskt utmattande igår. Men det påverkade mig inte så mycket när arbetsdagen väl var slut, så det säger jag inget om. På kvällen tog jag med min älskling ut på en joggingrunda i skogen. Jag tyckte vi skulle springa femkilometaren, men han tyckte att tre kilometer var mer än nog. Min baby var ledsen... Allt som har hänt, allt som inte har hänt på länge. Glädjestunderna har varit få på sistone och vem som helst påverkas ju av det förstås. Men jag talade tills hans Ego och sa efteråt att jag minsann skulle lägga till 2,5-sträckan också. "Jag följer med dig en bit, sen vänder jag", sa han. Jag behövde inte ens be honom. Jag visste att han skulle följa med hela sträckan. Jag känner min älskling. Och jag fick rätt. Efteråt såg han påtagligt mindre deppad ut och var nog rent av lite stolt över sig själv. Det kändes som en seger. Jag var mer stolt över att jag hade haft rätt, än över att jag hade sprungit typ sex kilometer totalt den kvällen. När jag kom hem tränade jag med hantlar och körde mag- och ryggövningar. Jag har känt hur min brutalt dåliga sittställning på jobbet håller på att ge mig nackspärr. Aldrig i livet! Inte innan jag är 65. Glöm det!

Idag blir det en bra dag till, tror ni inte det? Jag är hoppfull.

 Kramar från Emma

Tisdag: Jag går till jobbet med ett brett leende på läpparna och är superduperuppåt.

Tisdag, en timme kvar av arbetsdagen: Jag får besked om att vi inte kan genomföra den extremt efterlängtade flytten på onsdagen. Jag ringer och avanmäler adressändring och flyttsläp.

Tisdag, på väg hem från jobbet: Jag får besked om att en god väninna har råkat ut för något tragiskt, jag inte tänker skriva om här.

Onsdag: Jag vaknar upp i Täby och lägger mig på soffan i sex timmar. Ledsen, nedstämd, apatisk.

Torsdag: Jag får  deklarationen som förkunnar att jag ska återbetala nästan 1000 kr.

Torsdag kväll: Vi beger oss från Täby till Sundbyberg för att möta upp en kvinna som ska visa oss sin lägenhet. Hon hör inte av sig, dyker inte upp och svarar inte i telefon.

Fredag: Vi beger oss kvällstid till en visning i Helenelund, men tyvärr känner vi ganska direkt att vi inte kan bo i denna kalla kala källare utan kök.

Vi är trötta på att bli svikna.

Men idag är det min och Johannas sistööördag som INGEN ska förstöra för mig. Fanimig! Back off! Rör inte min efterlängtade sistööördag också. Jag har utstått tillräckligt den här veckan.

Nu får det gärna hända något bra.

Igår var en skitdag. Idag är det första april och fritt fram att komma och säga att allt bara var världens sämsta aprilskämt. De hade dröjt och dröjt och dröjt med svaret på vår ansökan och igår eftermiddag, en timme innan jag skulle gå från jobbet, ringer vår blivande (???) hyresvärd. De har inte godkänt vår ansökan om att hyra ut i andra hand. Det har som tur är inget med Samuel och mig att göra, men känns ändå helt fruktansvärt. Ni vet ju hur ett hem ser ut dagen innan man ska flytta. Vi hade det viktigaste kvar i skåpen och lite lampor, sladdar och möbler som inte var ihoppackade. Allt annat står i kartonger i vår garderob. Flyttkärra var bokad, pengar var undanstoppade, Sammes snälla föräldrar hade tagit ledigt för att komma och hjälpa oss. Vi har till och med de förbaskade nycklarna till lägenheten redan. Allt allt ALLT var planerat. Så ringer han och frågar hur länge jag kan skjuta på flytten. Och här kom min sämsta egenskap och satte ännu ett krokben i vägen för mig: min förbaskade konflikträdsla och artighet. Jag sa att det gick att skjuta på den en vecka. Men vad ska han göra på en vecka? Om en ansökan om att få hyra ut i andra hand tar så här lång tid, när den är högprioriterad, hur lång tid tar det då inte att - som planen är nu - skriva över en lägenhet på hans son? I mina lekmannaöron låter det bra mycket mer omfattande. Givetvis skulle jag ha sagt att vi inte kunde skjuta på flytten. Det går inte. Allt är fixat redan. Fan vad jag är arg på mig själv idag.

Nu söker vi nytt! Tjohej! Och nu vill vi ha någon som har pappren klara redan! Ordning och reda och ingen situation där min obefintliga is i magen måste sättas på prov. Jag har aldrig haft is i magen förut, men när jag väl försöker ha det skiter det sig. Vi försöker hyra en lägenhet lagligt i stället för svart och det skiter sig. Hur ska jag tolka dessa signaler?

Kramar från Emma

God morgon!

Det är fredag. Ska bli himla skönt med helg. I nästa vecka jobbar jag bara på tisdagen, annars är jag ledig hela veckan. Jag har fått fripass! De slängde in alla fripass jag har nästa kvartal på onsdag, torsdag och fredag nästa vecka, för att jag ska flytta. Schyssta va? Skönt att hinna få lite ordning innan man ska tillbaka till jobbet igen.

Det var så sött förstår ni: En kompis till mig SMS:ade efter att ha läst förra blogginlägget. Hon skulle skicka en stegräknare på posten åt mig. Det är ju så att man blir riktigt rörd! Den behövs nu. Igår var vikten nere på 71,0 på morgonen och jag var så glad, men idag hittade den tillbaka till 71,4. Fackit.

Har ni fått deklarationen då? Jag har inte fått min, men är jättenervös. Betalade inte mycket i skatt förra året! Samuel har fått sin. Han får pengar tillbaka. Hoppas hoppas hoppas att jag också får det.

Jag börjar bli lite trött på att vara konstant hungrig. Man brukar väl säga att de tre första dagarna är värst och jag är inne på dag nr 6 nu. Igår syndade jag lite. Jag gick till McD, men hade inte så många andra alternativ. Jag var tvungen att ha en middag. Jag tog visserligen salladen, men brödet och den lilla hamburgaren jag tog till hjälpte nog upp kaloriantalet. Fast jag åt bara halva brödet. Alltid något... Go me! Det är det första bröd jag har ätit sen i lördags! Det var så jag gick ner mitt första kilo för fem år sen: jag slutade äta bröd. Men vad som hände med det kilot vet jag inte. Jag dokumenterade väldigt dåligt vad jag vägde förr i tiden. Ville väl inte se det i skrift antar jag.

Hörreni: det var ett långt inlägg. Hoppas jag inte har tråkat ut er för mycket. Ha en underbar helg och glöm inte Earth Hour på lördag kväll 20:30-21:30. Tänd ljus, släck alla lampor och andra elektriska aparater och idka lite kärlek föreslår jag!

MASSA KRAMAR

Idag kom lönen. Idag försvann lönen. End of story.

Normalt brukar jag vara glad på lönedagen, för man känner sig liksom lite nyrik, men nu är det inte många slantar kvar på kontot efter att jag har stoppat undan till framtida hyra i nyalägenheten, betalat resterande delen av hyran i den nuvarande lägenheten, räkningar och skulder. Den här månaden blir det inga andra utlägg än mat. Jag håller på att överväga om jag ska unna mig en stegräknare. Jag vill så gärna ha en. Jag har visserligen en man kan köpa lite batterier till och få liv i. Kanske ska satsa på den? Jag försöker ju lära mig att tänka ekonomiskt och jag är faktiskt ganska stolt över mig själv. Än har jag inte sparat några pengar, men jag har fått lönen att räcka och jag vet nu hur mycket pengar jag lägger ut på olika saker. Det är ganska hutlösa summor jag lägger på mat faktiskt. Är inte helt villig att gå ner i kvalitet där heller, eftersom jag vill ha bra råvaror och inga överdrivna mängder kolhydrater. Tyvärr är ju kolhydraterna väldigt billiga: pasta, nudlar, ris osv.

Jag vägde mig i morse igen. Vikten står fortfarande på 71,4, vilket givetvis gjorde mig väldigt glad. Igår, när jag kom hem var jag så galet hungrig, att jag vräkte i mig en portion fullkornspasta och köttfärssås. Fast såsen hade jag gjort väldigt smal faktiskt, så så illa var det nog inte. Mest att äta sådan mat vid den tiden på kvällen som är oroväckande. Idag har jag två uppsättningar mat med mig till jobbet så att jag kan äta något innan jag drar till gymmet, utan att det blir 2 hamburgare på McD, som annars är standard. 255 kcal x 2 = Nähädutack!

Ha det så bra allihopa. Bli inte lika kaloritokiga som jag är.

Emma

Jag vägde mig i morse. Jag hade faktiskt gått ner ett halvt kilo på bara två dagar. Jag var lite i chock, men samtidigt vet jag att min kropp har visat mig såna här hägringar förut. Men jag tror starkt på att om jag fortsätter att köra på den här linjen (om jag nu klarar av att vara kroniskt hungrig) så kommer vikten att röra sig i rätt riktning. Igår var jag på runners club. Det var ett sååååå jobbigt pass. Jävlar i min låda vad jag fick ta i. Springa i uppförsbacke var temat och mig till ära ställde sig en smal, fit, snygg (och säkert jävligt trevlig) brud på löpbandet bredvid mig. Hon var inte bra för min självkänsla. När jag stånkade på i 10 km/h i 5% lutning gick instruktören fram till henne och sa "du klarar nog att öka till 13 km/h". Då blev jag arg. På mig själv egentligen, men det är alltid lättare att hitta andra syndabockar. Sen andades hon inte heller. Sånt stör mig. Folk som inte andas när de springer. Hur gör de? Samuel är likadan, den jäveln. Dessutom - och detta är värst av allt - så joggade hon i vilan när vi andra gick. Jag tror jag ska utöka användandet av min bettskena till att även innefatta mina timmar på Balance. Ibland skulle jag även behöva den på jobbet faktiskt...

Jag är inte bitter!

Jag har ju gått ner ett halvt kilo! Om jag nu får behålla den vikten förstås...

I maj är det återförening på Grimslövs folkhögskola. Då vill jag vara så smal så att folk inte känner igen mig. Eller åtminstone så att de säger "Men Emma, vad smal du har blivit". För när jag gick där var jag som fetast! Så de borde se en viss skillnad.

Puss och kram skumbanan!

Så skriver min babe i sin blogg. Och det är ju inte så att hunger är särskilt farligt. Vi har bara ställt in våra kroppar successivt på att vilja ha mer mat. Fast i grunden behöver vi inte så mycket kalorier som vi stoppar i oss. I helgen har Samuel börjat väga mat, räkna kalorier och ställt upp målet att gå/springa 15000 steg per dag. Och jag har hakat på. Eller ja, igår gjorde jag det i alla fall. Det krävdes en ledig dag och lite sömn mitt på dagen, men annars gick det bra. Känns som att jag gick ner ett kilo bara igår. Nu till den stora frågan: hur i hela fridens namn kombinerar man detta med ett heltidsjobb??? Jag ska fixa en stegräknare jag med, för några stegstackare får jag nog ihop på jobbet, men det fattas säkert minst 14000 om jag ska komma upp i hans takt.

Jag får äta 1500 kalorier per dag om det ska ge någon viktminskning. Jag är väldigt viktfast. Jag går inte upp i vikt av att det exempelvis är jul och man äter sig igenom dagarna. Jag går inte upp i vikt av att ha ett avbrott från träningen några veckor. Men å andra sidan går jag heller inte ner i vikt med någon särskilt stor lätthet. Måste ta fram det tunga artelleriet om det ska hända något. Men innan flytten har jag inga höga krav på mig själv.

Ett äpple är 50 kalorier. Bara för att uppmuntra folk att äta frukt borde inte äpplen ha några kalorier alls. Men det enda som inte innehåller några kalorier alls är vatten. I'm screwed! And hungryg. But mostly screwed.

Kram på er

Det var kul på Tiny Comedy igår. Första akten var inte så bra, men andra var desto bättre. Jag själv var med i den andra. Den klart bästa komikern var Karl-Axel, Sveriges roligaste pensionär. Tårarna sprutade på mig när han uppträdde. Han var så skön! Ingen yngre förmåga hade kunnat säga samma sak och fått samma reaktion. Det skulle vara han helt enkelt. För mig gick det bra. Nervositeten släppte när jag såg Malin uppträda. För att se hur stränga de var med reglerna, klockade jag henne och hon drog över tiden utan att bli avbruten. Då vågade jag också gå upp. Det är oftast det här med tidspress som gör mig nervös. Kan inte slappna av då. Materialet funkar och att stå för publik är bara roligt, men denna förbannade tidspress. Skönt att jag inte har behövt haft den på ett tag nu.

Det var ett roligt band som spelade mellan akterna. De fick mig också på väldigt bra humör. Katten Skogmans Orkester hette de. När en violinist och en gitarrist dök upp på en stand up kväll, tänkte jag att nu har de väl mixtrat lite väl mycket på underållningen, men det funkade verkligen. De passade mycket väl in den här kvällen!

Mamma var nöjd! Himla kul faktiskt.

Idag är det fredag och i helgen börjar den stora packningen. Vi har mindre än två veckor till flytt nu, så det börjar verkligen bli dags.

Kram hej