Fasen att man bor på andra sidan stan. Vart man än ska bor man ju på andra sidan stan. Men vi trotsade avståndet, vädret och SL och drog till Tyresö där Maria hade sin 30-årsfest. Åh vad hon hade ordnat det fint. Vi hade tagit med oss både mat och dricka själva. Det hade vi inte behövt. Allt fanns. Skönt nog höll jag mig till vin hela kvällen och tack vare det mår jag bra idag. Idag blir det träning. Måste komma igång med det igen! Har inte tränat sen förra veckan. Usch mig!

Jag var helt övertygad om att jag skulle vara sjuk idag. Men jag piggnade till så fort jag kom utanför jobbet. Någon nämnde att det var dålig luft här. Kanske han hade rätt. Jag stack hem och städade hela lägenheten. Nu vet jag att det tar drygt två timmar ifall man inte tar pauser och annat onödigt sidotrams :). Det ska bli så skönt att komma hem till en ren och fräsch lägenhet och bara kunna lata mig. Kanske se lite Let's dance. Jag ligger efter på den punkten, för jag har fortfarande inte sett förra fredagens avsnitt.

Min fot är kajko. Jag trodde först det var en enklare sträckning så jag vägrade halta den första timmen på dagen (jag har hört att man ska gå normalt trots lite smärta). Sen var det kört. Nu går jag som ett litet invalido. När jag behöver något i skåpet bakom mig tar jag bara sats med händerna från skrivbordet och låter hjulen på kontorsstolen göra resten.

Äntligen fredag, eller vad säger ni??? I morgon är det 30-årsfest. Maria får cirka två gäster per år hon har levat, så det blir storfest verkligen! Vi har fixat presenter jag hoppas och tror hon kommer att uppskatta. Jag var på bolaget igår och köpte typ det enda jag inte drack mig mätt på i lördags: bubbelvin. Mumma, säger själen! Fy satan, säger tänderna. Snart fyller syrran också 30 bast. Ingen aning ännu om vad hon ska få! Förslag någon? Vad ger man till en superpositiv brud som pendlar långt, jobbar på resebyrå och gillar träning, dykning, inredning, sin sambo mm?

Massa kramar till er alla!!!

Experimentet fortsätter. Igår gick jag också och lade mig när jag var trött. Jag tittade inte så mycket på klockan då heller, men misstänker att jag somnade runt halv elva. Hur som helst, bra mycket mindre än åtta timmars sömn.  Hann med att gosa rejält med sambon, vilket man förstås längtar efter. Jag hann med att laga mat. Se lite på TV. Hinner aldrig alla de grejorna på samma kväll annars. Men det har sitt pris. Är ganska trött idag. Känns som att jag är på väg att bli sjuk, för jag fryser också. Sitter med dubbla byxor och en fleecetröja över axlarna på jobbet.

Solen har börjat behaga gå upp på morgnarna igen. Det är vackert att se men i morse var det så kallt att det inte kändes som att jag hade några kläder på mig. Jag frös ända in i benmärgen. Äckligt!

Igår morse väcktes jag av Herr Ågren. Han satt bredvid mig på min systers sovande kropp och skakade på huvudet. Hans huvud var sänkt och hans blick skar igenom näthinnerna på mina ögon. Han suckade djupt och besviket och visade mig anledningen. Kvittona i plånboken. Oh my god in heaven... Normala människor blir bakfulla: huvudvärker from hell, spyattacker och sega kroppar. Jag får ångest. Fast på något sätt har jag nog förlåtit mig själv för barutgifterna för FY FAN vad kul vi hade. Efter ett tag kunde jag sparka Herr Ågren i arslet och be honom fara och flyga. Jag fixar det här bättre utan dig, Ågren. Jag får stå mitt kast, låna lite pengar någonstans ifrån och betala av dem när nästa lön kommer.

Men ärligt talat hörrni: 13 brudar från förr, massa vin, god mat och utgång i en stad där ingen vet vem jag är. Kan det misslyckas? Don't think so. Men Emma Jenny Cecilia (mamma brukade alltid lägga till ett av mina andranamn per gång hon behövde ropa på mig, så när alla tre namnen räknas upp vet jag att det är allvarligt):

• Motsvarande minst en flaska vin
• En white russian
• En mojito
• En 7.0:a cider
• En bacardi breezer
• 3 körsbärsöl (ja det finns och ja det är gott)
• En drink till gissar jag (fast här vet jag faktiskt inte vad det var för sort)
• Och fan och hans feta faster ritar ett kors i taket: ETT GLAS VATTEN!

Jag vet inte hur du, som läser detta, hade mått av det intaget. Själv blev jag faktiskt lite full och fyllehungrig som följd på det. Men inte bakfull. Trots att jag slutade dricka långt efter midnatt. Jag är tålig jag.

Fast slår man ut den hårda kvällen på alla kvällar jag INTE har festat senaste två åren, tror jag nog inte att det är så farligt. Eller?

Jag har ordinerats av min syster att byta ut min hårda träning mot promenader. Och jag ska testa i två veckor nu för att se om det  händer något med vikten. Jag provade nu på lunchen och det känns ärligt talat jättekonstigt. Det bränner inte i musklerna. Man behöver inte kontrollera andningen. Det är inte jobbigt. Ändå sägs det vara det bästa. Undrar om inte det gäller såna som är för stora för att orka hantera sina kroppar i hårdträning? Hur som helst: Midnattsloppet är inte förrän i augusti. Jag har råd att ge det två veckor i februari. Inga problem. Det är dessutom ett bra sätt att få loss lite tid.

Sen Samuel började jobba känns det ännu viktigare att få tid över för varandra. Han jobbar ofta kvällar och helger, vilket i kombination med mina klassiska kontorstider ger en del inskränkningar i vår tid tillsammans. Det är skönt att få någon kväll i veckan då man bara är med varandra. Man behöver det för att hålla förhållandet välmående, eller hur?

Igår hade jag 2009:s hittills bästa formtopp. Det var en helt fantastisk känsla. Jag gick på runners club, ett nytt löppass på Balance. Jag brände totalt 470 kcal på löpbandet och kände ändå att jag hade orkat fortsätta lika länge till. Det handlar om att hitta sin egen takt. Min vilotakt låg i 7,5 km/h vilket knappast får mig genom Midnattsloppet på under en timme. Men ändå. Det är väl inte tänkt att jag ska ligga där och söla hela vägen.

Idag känns det superskönt i kroppen. Bättre än när jag pushar satan och bränner 500 kcal på 38 min och kämpar för en medelhastighet på 10 km/h. Hejja testosteronet i min kropp!

Igår gjorde jag ett experiment: Jag testade att gå och lägga mig när jag blev trött på kvällen. Helt naturligt för de flesta att göra så, men jag har stressat för att komma i säng 8 timmar innan alarmet ska ringa och det har jag gjort varje kväll i evigheters tid! För att inte bli stressad valde jag att inte titta på klockan efter att jag kom hem. Och jag är inte tröttare idag än jag brukar vara!!! Jag har lurat mig själv!!! Vad dum jag måste vara som gick på den lätta. Och vad smart jag måste vara som kan lura någon på det sättet. Och resultatet: Mindre stressad, får mer ut av kvällen och kunde se ett filmslut för första vardagskvällen på evigheter. Undrar om det är en slump (jag hade ju som sagt extra energi igår) eller om jag törs fortsätta med detta. Det är sällan svaret på problemet är att gå och lägga sig senare på kvällen, men jag är ju Emma så allt kan hända, right? Sen har det gjort MYCKET att jag har valt att stänga av vibrationen på telefonen. I stället för DRRRRRRRRRRRR DRRRRRRRRRRRRR DRRRRRRRRRRRRRRR vaknar jag av några pianotoner och O Lauras första ord i låten "Release me". Much better! Jag tror jag ska bli sovcoach. Finns det ett sånt jobb?

Massa kramizar

Jag fick träningsvärk av kampsporten igår. TRÄNINGSVÄRK!!! När fick jag senast träningsvärk av kampsport? Och jag som trodde det inte hade hänt någon förändring med min kropp efter det senaste halvårets träning. Det har det visst gjort. Jag är fan så mycket sämre på kampsport! Skäms på mig! Jag känner verkligen att det är dags att det börjar gå åt rätt håll snart. Jag brukar säga till folk (som kan mindre om träning än jag själv kan) att "om du vill behålla vad du har, ska du träna 2 gånger/vecka; om du vill bli starkare/snabbare/smidigare/whatever ska du träna minst 3 gånger i veckan..." Men tydligen har jag sagt fel till folk. Själv har jag lyckats träna 4-5 ggr/v och ändå bara behållit. Samma kropp, samma uthållighet, samma styrka. Yey me. I suck!

Men oroa er inte. Akuten (läs: Samuel) är kontaktad och briefad om problemet. Han ordinerade omväxlande träning, ex: långdistans en vecka, uppförsbacke en vecka, intervall en vecka och sex minst en gång om dagen. Hehe, nä det där sistnämnda sa han inte. Resten var sant.

Så nu krafsar jag med ena foten i backen, frustar, knäcker ett ägg mot pannan och snyter mig direkt i näven. Nu jävlar ska ni få se på testosteron! Jag börjar ikväll med det nya passet "Runners Club" på Balance. Springa en hel timme. Jävlar i min låda vad det ska svettas bort kalorier och spys upp maginnehåll. Iuuuuuh! Äckligt! Nä, jag nöjer mig med att svettas. Det är motbjudande nog.

Jag måste gå på systembolaget idag. Det blir första gången på ganska länge. Undrar om de har ändrat rutinerna. Det kanske har blivit 30-årsgräns och alla kvinnor under det måste ge expediten en lapdance för att få handla. Eller så har de ändrat utbudet. De kanske inte säljer godsmakande alkohol längre utan geggamojja på flaska. Eller fiskleverolja på tub? Vad vet jag? Det ska bli spännande att se. De har ju hyllor för rött, vitt, öl, starksprit osv... De borde ha en hylla med titeln: "Sånt som inte ger Emma ilningar i tänderna, men som ändå ger henne en skön berusning och INTE påverkar hennes försök till sunda leverne".

Aj för ilningar!

Thess fick förhinder igår. Det var synd, men sånt som händer. Jag åkte i stället hem och lagade mat och satt framför datorn. Jag måste få ge dagens tips till alla som inte redan sett det programmet: Avsnitt nr 7, säsongsavslutningen av Tack Gode Gud när Carina Berg är med. Att det fanns så mycket humor i henne, det trodde faktiskt inte jag. Bra programledare är hon, men komedi trodde jag inte hon hade såna talanger inom. Jag skrattade så jag tjöt! Soran var grym han med, men Carina imponerade verkligen. Soran visste jag från början hur bra han är.

Det blev lite för mycket mat igår. Jag klarar nog inte den här deadlinen med att nå drömvikten innan februari är slut. Först skulle jag klara det till maj förra året, sen till slutet av sommaren, sen till november, sen innan jul och nu till slutet av februari. Jag är lite inne på att sätta maj som datum igen. Våren är nog liksom min energi-tid har jag kommit på. Gick jag ner 6 kg på 12 veckor förra våren borde jag klara 3-4 kg den här våren, right? Det är ju så klart mycket svårare nu när jag har de absolut sista kilona att gå ner, men om jag ger mig fan på det så kanske det går? Jag har redan börjat och kommit en bit på väg med att löpträna flera gånger i veckan och sluta äta godis och kakor. Motstår jag bara sötsuget de där första gångerna det dyker upp, brukar det bara bli lättare och lättare sen.

Jag har fått ökad törst. Vad kan det bero på? Jag har inte fattat det. Jag är törstig på allt från vatten och läsk till saft och yoghurt! Konstigt men sant.

Ikväll blir det nog kampsport. Löpning sparar jag tills i morgon!

Det ska bli såååå kul att åka till Jönköping i helgen och träffa min Linda, som jag inte har sett på evigheter. Eller i alla fall sen i somras. PÅ TOK FÖR LÅNG TID!

 Morning!

Jag sätter in en liten bild för att hylla Carina!

Igår blev jag stolt över mig själv. Jag gav mig fan på att återigen bränna en chokladkaka, fast skillnaden var att jag den här gången inte hade ätit någon. Yey me! Jag skötte min kost väldigt exemplariskt igår faktiskt. Vågen var ganska snäll mot mig också med tanke på vad jag förtjänar efter senaste veckans frosserier.

Hur som helst blev det en ganska lång tid på löpbandet och därefter kanske 45 min gym. Så då förtjänar jag en vilodag från träning idag. Ska träffa Thess och äta lite och gå på stand up. Det blir första gången på många månader som jag går på stand up utan att själv stå på scen. Skönt! Omväxlande. Ser fram emot att se Cecci.

Jag måste få be om lite råd. Varje gång jag får PMS sjunker humöret och motivationen och en djävul tar över mitt tänk. Jag är inte en sån där som blir särskilt lättretlig utan det vänds mer inåt. Jag känner mig fet och otränad och nedstämd. Det är som att mina mål tas upp på nytt en gång varje månad. Sen dör de igen en vecka innan mens. Jag tänker på ett helt annat sätt och kan inte längre förstå varför jag inte kan äta lite onyttigheter. Men det är inte jag. Det är en djävul! MOI vet mycket väl att lite sötsaker visst gör negativ verkan. Kanske detta försvinner den dag jag slutar peta i mig hormoner i pillerform, men den dagen kan inte komma än på några år. Och jag vill nå min drömvikt snart. Det är 3-4 kg kvar! Hjälp mig! Jag står still!!! Jag har stått still sen i juni 2008!!!

Ha det bäst allihopa!

Emma