Ja, det är samma sak idag. Har gjort massa saker hela dagen, men jag vet inte riktigt vad. Jag vet att jag har lagt upp massa användare på intranätet och plockat upp en JÄTTELEVERANS från Selecta på mjök och kaffe. 200 kilo vägde den. Nu är det bara en lastpall kvar. Varför är lastpallar så jävla fula? Kan de inte snitsa till dem lite så det blir en aning kul i alla fall?

Och idag kom jag på det. Det är märkligt förresten: jag är för det mesta välplanerande och ute i god tid, men just när det gäller att komma på bra idéer jobbar jag bäst i tidspress. Så idag, två dagar innan syrran fyller 30 kom jag på det! Och först höll det på att inte lösa sig, men sen löste det sig PERFEKT!!! Jag är så nöjd!!! Men jag kan inte skriva vad det är eftersom syrran läser bloggen, men 4 april blir en rolig dag, det kan jag lova. Det är kanske lite sent att fira då, men bättre sent än aldrig right? Och så har hon något att se fram emot. Nu är hon i Barcelona på överraskningsresa hon fick av sambon.

Massa kramar

Det blev ett bra gig igår. Jag blev nöjd. Klubbägarna blev nöjda. Publiken var nöjd. Men nöjdast av dem alla var Samuel. Om ni inte hängde med där så var det ett rip off på Ferdinand! Jag blev inbjuden igen och ska köra än en gång 14 april. Jag måste nästan hitta på lite nytt nu. Känner mig en aning nervös inför det. Har idéer, men de känns inte så klockrena. Jag tar tacksamt emot övningar man kan göra, tips man kan följa och riktlinjer att hålla sig efter för att bli en bättre ståuppare. Och framför allt för att kunna skriva nytt material på ett bra sätt.

Herregud vad det är mycket att göra på jobbet. Jag springer mest runt som en yr höna och gör en massa saker, men jag tycker ändå inte så mycket känns gjort när dagen är slut. Jag har en "att-göra-lista", men jag känner aldrig att jag hinner beta av den i en vettig ordning. Ordning och struktur är mina mellannamn, men här på jobbet förtjänar jag dem inte alltid. Halva tiden går åt till att fundera ut vad som är högst prioriterat av alla saker jag har att göra. Svisch, har det sagt idag och så är dagen slut. Jag har inte helt hunnit med.

Någon som har en lägenhet att hyra ut förresten? Sambon och jag söker. Här är vår annons.

Puss och kram

Igår var Thess och jag på Big Ben. Det var trevligt, fast jag var så in i bängen trött och jag kan inte direkt säga att cider och vin gjorde mig piggare. Det gjorde mig nog dum i skallen, för jag skrattade inte så himla mycket när övriga publiken gjorde det, men när en kille sa något om sveriges kranskullor började jag asgarva. Det var ingen som föll in i skrattet utan jag satt där ensam och kluckade av skratt. Jag kan recensera kvällen som: "tillräckligt kul för att jag skulle ha roligt och tillräckligt mellanmjölkig för att jag själv ska våga uppträda på stället i maj".

I morgon är det dags för mitt uppträdande nr 5. Denna gången är det Komikaze på Ego Bar. Lite nervös som vanligt, men manuset är detsamma som finns på youtube. Jag har kört det förut och tycker väl att jag kan det hyffsat.

Idag har jag varit duktig känner jag. Har solat, tvättat, diskat, småplockat och övat inför giget. Snart ska jag äta och därefter tona håret.

Våren får gärna komma snart. Behöver kicken den ger! Äter som en häst och tränar dåligt nuförtiden. Usch för mig!

Massa kramar till er!

Igår var det en händelserik dag. Det var sista dagen på utbildningen, vilket innebar praktiskt prov i form av rollspel och teoretiskt prov. Det praktiska provet var jättesvårt. Jag agerar verkligen inge bra i skarpt läge. Det är inte jag. Tur att det sällan blir skarpa lägen i receptionen. Alla fick godkänt på kursen. Det kändes verkligen kanonbra. Hade nog haft svårt att helt och hållet glädja mig åt mitt eget resultat om inte alla andra också fått diplom. Jag fick 41,5 p av 42 möjliga på provet. Två pers fick full pott, så jag anser mig själv som trea. En rätt nöjd trea faktiskt!

Efter kursen drog jag till Balance på informationsmöte om en viktkurs de skulle hålla i, men det var lite väl sektartat, så jag tackade nej till att vara med. Jag gillar inte big brother-stuket. De skulle kontrollera allt man gjorde, så till den milda grad att man var tvungen att be instruktörerna på passen om en påskrift som bevisade att man varit där. Fy fan, tänkte jag. Snacka om effektivt sätt att förstöra nöjet med att träna.

Efter informationsmötet var jag på Running club. Jag hade inte tränat på två och en halv vecka och under denna tid hade jag dessutom ätit som en tok. Ändå kände jag att jag orkade igenom passet. Enda problemet var att jag fick skavsår/blåsor på fötterna av de nya skorna, så jag fick gå i stället för att springa på flera ställen. Trist när det ska hänga på det. Jag vägde mig efter träningen och såg till min glädje att jag inte hade gått upp ett hekto. 71,9 vägde jag. Fyra kilo kvar, fortfarande, men jag är grymt glad att jag inte har gått upp något! Nu fortsätter kampen! Och till min fördel börjar det bli ljusare, vilket brukar resultera i en större energi och mer livsglädje för min del. Bästa tiden att gå ner i vikt är helt klart på våren!

Nu är det dags att återgå till min reception efter två veckors avhållsamhet ifrån den. Men först: lite bilder!

Och så var det måndag. Det känns inte så himla hemskt faktiskt. Det är ju ändå en ganska trevlig utbildning jag går. Och nu är jag dessutom FRISK. Tjolahopp!

Om en kvart måste jag gå. Det är tidiga morgnar det här. Men hur som helst får jag lite sovmorgon i jämförelse med mina vanliga arbetsdagar. Så fantastiskt det vore att få närmare till jobbet. Det är ju ett av målen när vi ska flytta till våren här :).

Ha det nu så bra!

Kram från mig

Emma

När jag kom hem från fredagens slitiga dag, var lägenheten renstädad och det kändes att det hade varit ett uppenbart Emma-tänk bakom hela grejen: Överkast på sängen, rentorkat på diskbänken, ingen disk, jif-torkat på vardagsrumsbordet. På köksbordet låg en lapp med helt rörande ord: "Nu har jag städat så att du ska kunna slappna av i helgen...". Wow, vad han förstår mig. På ljupet, verkligen FÖRSTÅR han mig. Förstår vad jag behöver, vad jag vill ha, vad jag önskar, men inte alltid uttalar. Jag fann inga ord. Så jag ringde och sa typ inga ord till honom, mest ordliknande uttryck: "men hubbebubbegullefjuet mitt, habel habel koko-söta lilla du". Mellan varven lade jag in en massa "naaaaaaaaaaaaaw" också. Idag tvättar jag. Jag hade funderingar på att anstränga mig och exempelvis rengöra uppe på den där hyllan i badrummet där aldrig någon tittar, men närå. Han städade för att jag skulle ta det lungt och då är det precis vad jag ska göra. Lata skiten ur mig själv helt enkelt! En mycket underskattad aktivitet för övrigt. Tänk om mitt hubbebubbegullefju kunde komma hem och göra det tillsammans med mig.

The sistöööör (vi kallar varandra så, syrran och jag för att ... för att... ja såna där anledningar är alltid väldigt svåra att förklara för andra) har varit här sen igår. Hon åkte hem tidigare idag. Igår hälsade vi på en liten förtrollande underbar släkting och idag hjälpte Johanna mig med ekonomin. Jag behöver hjälp med den verkligen. Enligt alla matematiska formler, ska jag ha flera tusen kvar när allt (och då menar jag ALLT) är betalt, men närå. Det stämmer ju tyvärr inte i realiteten. Så nu har vi gjort en skiss. Jag ska skriva upp varje gång jag köper något och se vart det hela slutar om en månad. Lite cred kan jag väl få för att jag försöker? Tänk dig det svåraste, krångligaste du vet och ge dig in i det. Så känns det här. Främmande, jobbigt, svårt, pinsamt. Men jag måste. Jag ser det som att detta är A-kursen och snart kommer B och C följa. Dem klarar jag aldrig om jag inte fixar A.

Hoppas ni haft en bra helg ni med, mina vänner! Nu ska jag fortsätta lata mig en stund till!

Kram kram

Det här är högst ovanligt. Jag sitter vid datorn och sambon sover. Eller om han per definition "sover" vet jag inte, men han ligger i sängen med avsikt att sova. Jag har redan sovit en del. Somnade kl 21:30 ca, pang bom på direkten i soffan. Sen väckte han mig ca 2,5 timmar senare och frågade om jag inte ville lägga mig bredvid honom i sängen i stället. Självfallet ville jag det. Sen dess har jag inte sovit något mer. Känns som om jag redan har sovit klart. När jag är vaken och Samuel sover, är spelreglerna lite annorlunda än när Samuel är vaken och jag sover. Jag klarar lite oljud. Datorn kan det knappras på, TV:n kan vara på lite lungt, han kan tassa runt och kanske rent av skramla i köket. När han sover är det energisparläge på datorn och en hel del stillasittande som gäller. Inte mig emot, men vad jag ville ha sagt med detta är att jag nog är lite mer proffessionell när det gäller det här med att sova. Jag vet nu av erfarenhet att han måste sova ca fem timmar innan jag kan börja föra oljud utan att han vaknar. Och vaknar han då, vet han oftast inte om det. Vi har haft konversationer, han har gått på toa och han har frågat mig vad klockan är många gånger, utan att riktigt känna till det efteråt. Visst är det sött?

Nu ska jag sluta knappra. Vill inte störa!

Kram och god natt allihopa!

Idag var det en påtänd dag på utbildningen. Vi hade brandutbildning hela dagen, med allt vad det innebär: brandstafett (vi förlorade), experiment (vi förlorade), rökdykning (vi förlorade) och brandsäkert tänkande (nja, här förlorade vi nog faktiskt inte). Jag vill be mitt lag lite om ursäkt. Jag tror hela den här grejen är mitt fel faktiskt. Jag berättade inte det för er, men jag har alltid förlorat i allt. Rättelse: mitt lag har alltid förlorat i allt. Det beror inte på att jag personligen är särskilt dålig, utan för att jag bär på ett dåligt omen. Mitt lag förlorar. Så har det alltid varit. Men men, jag finner min plats i gruppen genom att vara "hon som tar bilder" i stället. På så vis får jag fler läsare till min blogg och ni får lite bilder att avnjuta.