Igår kom jag hem till färdiglagad mat, ren/vikt tvätt och nydammsugat golv. Jag blev så rörd! Sambon skulle få uppskattning för detta! Helt klart! Det ska han ha, för få saker gör mig gladare än att komma hem till ett fint hem där jag inte måste göra massa saker för att "Emma-anpassa" stället. Men vad han fick för reward för detta, ska jag inte avslöja. Det enda jag kan säga är att det YTTERST sällan (snudd på aldrig) händer mitt i en arbetsvecka.

Min karl har hyllat mig i sin blogg. Det är märkligt att jag ännu inte gjort detsamma för honom. Han har fler träningsrelaterade anledningar att hyllas än jag. En riktig asfaltsblomma, eller Fenix om du så vill, som växt ut ur askan till en riktig hunk. MIN hunk! Dagens eloge går till dig min kära för allt du har uppnått och allt du kommer att uppnå. Och framför allt: massa tack för att du fått mig att göra det jag trodde var helt omöjligt. Jag trodde helt ärligt att jag skulle få försöka finna mig i att vara överviktig. Bara det faktum att jag inte varje dag tänker på att magen är i vägen och står ut är ett enormt framsteg. Har flertalet kilon kvar och fortfarande en stor aptit att bemästra, men jag tänker inte på mat på samma sätt som jag gjorde innan längre. Nuförtiden är det jag som avslutar måltiden sist av alla. Jag äter väldigt långsamt i jämförelse med tidigare. Jag brukade tala om ett "hålrum" någonstans långt bak i munnen (eller kanske i smaklökarna) och detta hålrum behövdes fyllas. Åt man choklad, fylldes det tillfredsställande men när man åt vanlig mat var det lite svårare att fylla det. Det kunde funka med riktigt mättande, mäktig mat som exempelvis stuvade makaroner, men på något sätt ville hålrummet ha choklad också. Jag vill fortfarande ha choklad ibland (eller rätt ofta), men jag köper inte direkt några stora chokladbitar längre. När man ställer sig på en uppvärmningsmaskin och förbränner en stor chokladkaka, får man lite perspektiv på hur mycket kalorier man kan få i sig på 30 sekunder. Skrämmande.

Tack för att ni lyssnade!

 

Johanna

14 januari 2009 21:30

Gumman jag är så stolt över Dig, Matte och jag pratade senast idag om Dig hur otroligt duktig Du är och vad Du har uppnått det senaste året. All ära och en stor jag-är-så-stolt-över-min-syster-KRAM !

 

Johanna

14 januari 2009 21:36

Jaaa jag vill också ha smoothie-kväll med Dig, vore asmysigt :D Om det inte blir före, så kanske den 21 feb när karlarna ska ha fighting-kväll ;) Kramar!

 

Samuel

14 januari 2009 21:56

Shit va söt och go du är

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Jag har lämnat den här stackars bloggen i skymundan till förmån för en annan blogg, som jag hänvisar till tills vidare:   http://emmaostlind.pengakoll.nu/   Tack för mig! Emma ...

Jag har blivit fondsparare/vuxen. Ja, det måste ju vara synonymt med varandra: fondsparare och vuxen. Syrran visade mig igår, så från och med nu sätter jag in 200 kr/mån på en fond det såg ut att ha gått ganska bra för. Äntligen börjar ekonomin se lo...

Sex dagar kvar. Pengarna är växlade. Åksjuketabletterna är inköpta. Väderleksrapporten är inspanad (såg inte så solig ut). Biljetten är utskriven. Jag har kikat på säkert 4000 bilder från Thailand. Nytt pass är införskaffat. Taxin till Arlanda är bes...

Igår testade jag att klara mitt mål igen. Jag klarade 2000 meter på 10:22 utan pauser. Första gången jag gjorde detta för 2 månader sen fick jag 10:20 utan pauser. Hejja mig! Hur som helst är låren och rumpan betydligt mer muskulösa än då. Det är det...

Igår joggade jag en liten kortsväng. Den var så kort att jag fick dåligt samvete. Så jag ställde mig och gjorde utfall i vardagsrummet i stället. För något år sedan kunde jag inte göra utfall. När jag lärde mig göra dem, räckte det gott och väl med f...