Igår kom jag hem till färdiglagad mat, ren/vikt tvätt och nydammsugat golv. Jag blev så rörd! Sambon skulle få uppskattning för detta! Helt klart! Det ska han ha, för få saker gör mig gladare än att komma hem till ett fint hem där jag inte måste göra massa saker för att "Emma-anpassa" stället. Men vad han fick för reward för detta, ska jag inte avslöja. Det enda jag kan säga är att det YTTERST sällan (snudd på aldrig) händer mitt i en arbetsvecka.

Min karl har hyllat mig i sin blogg. Det är märkligt att jag ännu inte gjort detsamma för honom. Han har fler träningsrelaterade anledningar att hyllas än jag. En riktig asfaltsblomma, eller Fenix om du så vill, som växt ut ur askan till en riktig hunk. MIN hunk! Dagens eloge går till dig min kära för allt du har uppnått och allt du kommer att uppnå. Och framför allt: massa tack för att du fått mig att göra det jag trodde var helt omöjligt. Jag trodde helt ärligt att jag skulle få försöka finna mig i att vara överviktig. Bara det faktum att jag inte varje dag tänker på att magen är i vägen och står ut är ett enormt framsteg. Har flertalet kilon kvar och fortfarande en stor aptit att bemästra, men jag tänker inte på mat på samma sätt som jag gjorde innan längre. Nuförtiden är det jag som avslutar måltiden sist av alla. Jag äter väldigt långsamt i jämförelse med tidigare. Jag brukade tala om ett "hålrum" någonstans långt bak i munnen (eller kanske i smaklökarna) och detta hålrum behövdes fyllas. Åt man choklad, fylldes det tillfredsställande men när man åt vanlig mat var det lite svårare att fylla det. Det kunde funka med riktigt mättande, mäktig mat som exempelvis stuvade makaroner, men på något sätt ville hålrummet ha choklad också. Jag vill fortfarande ha choklad ibland (eller rätt ofta), men jag köper inte direkt några stora chokladbitar längre. När man ställer sig på en uppvärmningsmaskin och förbränner en stor chokladkaka, får man lite perspektiv på hur mycket kalorier man kan få i sig på 30 sekunder. Skrämmande.

Tack för att ni lyssnade!

Jag skulle ju gå på Kettlebells igår. Men det var fullt på passet, så jag fick ta spinning i stället. Aj vad det gör ont på diverse känsliga delar av kroppen idag. Vilket freak uppfann spinningcykelns sadel egentligen? Bergis en man. Eller en kvinna med S&M-böjelser. Kan i och för sig ha varit en gammal kollega till mig också. Hon har en väldigt stor rumpa och tar knappast skada av att sitta på en knivegg.

Inatt var jag i Aspen med Samuel. Fast Aspen låg i Asien, någonstans i samma bergskedja som Mount Everest. Vi stod och pratade svenska med varandra bredvid en snöhög när en kvinna förstod vad vi sa och på knagglig svenska kom fram och kommunicerade med oss. Hon var skidguide och lärde oss massor om vad vi skulle äta och hur vi skulle tolka de olika symbolerna som hängde i liften. Min chef, Rikard, var där och styrde en snöslunga. Och snöslungan behövdes för det var långa sträckor i liftspåret som saknade snö. Samuel ville få mig att skratta så han strippade av sig till understället. Och det gick bra, för det var varmt i Aspen. Och när jag hade det trevligt, njöt av min ledighet och samtidigt undrade hur i hela fridens namn vi hade fått ihop tillräckligt med pengar till den här resan ringde alarmet. Oh Laura började sjunga "Release me" samtidigt som mobilens vibrationer dundrade på nattduksbordet. Samuel mumlade mitt namn och sen "Jaha, var det det". Sen svarade jag med ett "Jag hade en underbar dröm, jag vill inte gå upp" men det tror jag inte att han hörde. Ärligt talat tror jag inte ens att han vet nu att han pratade med mig halv sex i morse.

Så här sitter jag nu, utan pjäxor, utan en strippande pojkvän och utan skidguide. Vaken, men trött som få. En timme kvar till lunch. Det blir ViktVäktarnas färdigrätt med massa sallad till idag. Åt en macka på förmiddagen, så jag ska nog klara mig!

Ikväll blir det träningsfritt. Samuel är så go och tvättar mina träningskläder idag, så det blir work out i morgon i stället.

Ha det bäst allihopa.

Nej hörreni mina vänner. Det gick ju inge bra det där. 72 kilo vägde jag igår efter träningen, trots att jag inte hade ätit på många timmar (förutom några frukter innan träningen). Och jag skulle nog inte sagt det där med att boxning inte bränner kalorier. Samme och jag var helt slut båda två. Han kan åtminstone skylla på att han varit sjuk hela december och inte fått tillbaka tok-kondisen han hade innan. Då brukade han besviket lunka hem från träningspasset och klaga på att han inte var utpumpad i kroppen efteråt. Ojojoj, unge man... så skulle du inte ha sagt. För nu börjar Fröken Flickvän samla på sig utmattande övningar. Och utmattad blir han, min följeslagare på livets väg. Och inte tar Fröken Flickvän någon hänsyn till att Samuel har varit sjuk inte. Nej då, tvärt om. Hon utnyttjar det till att påvisa att hon visst kan göra honom utmattad. . . . *betänketid* . . . Hm. För ett ögonblick fick jag nästan uppfattning av att jag pratade om något annat. Jag pratar alltså om träning. Boxning mest, för där är han som mest svårutmattad i normala fall.

Ikväll är det kettlebells. Hoppas inte det är samma instruktör som det var sist. Gillade inte honom. Var lite för mycket "mansträning" för min smak. Mansträning är enligt min definition korreografiskt enkla övningar, som kräver styrka endast män och ovanligt vältränade kvinnor har. Dessutom är det väldigt vanligt att man i mansträning får göra dessa övningar under lite för lång tid. Dessutom ska man med nöje slita ut en muskelgrupp i taget tills att dessa muskelfibrer trasas sönder så rejält att endast 3-4 gainomax och 2 big mac kan återställa dem. Ja, lite så var det. Och så var det ju fel på AC:n på balance, så det var tropisk värme i lokalerna uppå alltihopa. Jag lämnade det passet 10 minuter innan det var slut. Ska inte behöva göra detta ikväll hoppas jag.

Jaha, måndag. Ny vecka. Lång vecka. Något inplanerat? Jag har inte något speciellt faktiskt. Ska ta mig igenom veckan helskinnad bara. Det är målet. Kanske läsa ut "snabba cash". Grymt bra bok! Rekommenderas!

Många kramar från mig

Söndag. Normalt lite av en deppdag. Svårt att leva i nuet och känna att jag är ledig idag och att i morgon är en annan dag. Måste göra matlådor, då jag inte har råd att köpa lunch ute. Måste lägga mig tidigt (vilket jag normalt gör med glädje, men det är inte lika roligt när man MÅSTE göra det). Och ännu värre: i morgon bitti ringer alarmet 5:20 ifall jag ska duscha och 5:30 ifall jag inte ska duscha.

Men men nu är det idag som gäller: och snart ska älsklingen och jag träna. Ovanligt va? Blir nog en tur på löpbandet först och sedan ett boxningspass. Det känns inte som att boxning bränner så mycket kalorier i sig. Folk säger att det gör det, men det är nog en träningsform som jag är alldeles för van vid och dessutom är den inte så intensiv. Man får konstant micropauser mellan slagen och man får definitivt paus när man ska hålla mitsarna åt sin partner. Nu är i och för sig Samuel min partner, vilket har både sina upsides och sina downsides. Jag får slå hur jävla hårt jag vill själv, men när jag ska hålla mitsarna känns det som att inälvorna vibrerar om han ska sparka på mig och som att armen går ur led någonstans i axelhöjd när han ska slå på mig. Fast passet vi ska på idag är endast boxning, inga sparkar alltså. Så det brukar gå ganska bra, för då behöver inte kroppen ta stryk. Så det ska bli roligt!

Jag har haft två träningsfria dagar i rad nu, vilket inte är så vanligt. Men det behövs. Jag skulle ha tid att träna fem gånger i veckan, men jag tycker fyra räcker. Just nu satsar jag på att komma in i träningsrytmen innan jag ska börja dra ner på maten också. Det blir för mycket på en gång annars. Jag har så pass hög förbränning att jag inte lägger på mig något, inte ens när jag har lite sämre perioder. På tal om det så är det vägningsdag idag. Jag ska ha en sån i veckan, från och med nu. Innan vägde jag mig 1-2 ggr/dag. Men nu blir det varje söndag, efter träning. Igår fikade jag hos syrran, så jag har nog en del onödiga kalorier som ligger och skvalpar runt i kroppen på mig. Men de ska tränas bort idag!

Ha det bäst allihopa!

Emma

Jag äter som en häst. Nä, jag äter som en elefant. Eller nja, jag äter kanske mer som avkomman från en bisonoxe och Bert Karlsson. Hungern måste ta slut snart. Idag känns den lite lugnare visserligen, men jag har också proppat i mig lite nötter, 4 kokostoppar, en dubbelmacka, en drickyoghurt, en banan och ett päron än så länge idag. Och klockan är 11:03. I suck! Men jag ska äta Emmas specialsallad till lunch. Det känns helt rätt med mer antioxidanter. Jag tror det är alla antioxidanter jag bombarderade min kropp med i höstas som höll mig frisk hela vintern. Inga förkylningar än så länge. Peppar peppar, ta i stjärt.

Jag håller på att läsa Snabba Cash. Intressant bok. Gillar den skarpt än så länge. Synd att min resväg till jobbet är så hackig. Jag hinner bara läsa några stackars minuter i taget varje gång.

Ikväll blir det hårdträning. Först 30 minuter core (mag- och ryggfokus) och sedan 55 min kettlebells. Jag hade ju en rejäl vilodag igår, så det borde inte vara några problem. Jag var i säng redan 20:15. Låg och skrev i min riktiga dagbok (ja, såna finns fortfarande) en stund, vilade mig till sömns i min egen takt och sov hela långa natten. Herregud vad det behövdes. Ändå kände jag mig piggare igår än idag. Är lite gråare väder idag. Måste bero på det.

Ha det bra hörreni!!!

Kram och hej

När jag studerade bilderna från juldagen 2007 och nyårsafton 2008 tyckte jag inte att skillnaden var så himla stor. Faktiskt kändes det som att jag har åtta kilo till att gå ner. När jag berättade denna "fantastiska" nyhet för Samuel, klamrade han sig fast runt mina ben, förställde rösten så han lät som ett litet barn och sa upprepade gånger: "Jag vill inte åtta kilo".

Men kampen mot de sista kilona fortsätter. Från och med idag. Igår åt jag enorma mängder mat. Ojojoj, vad mycket mat och grejor jag åt. Men det gör inget. Jag bunkrade och botade PMS-hungern på det sättet. Nu är det viktnedgång och hårdträning som gäller igen. Jag sa för en vecka sen att jag skulle hinna träna 4 gånger innan nyår. Jag tränade inte 4 gånger. Jag tränade 5!!! Fredag, lördag, söndag, måndag och onsdag! På själva nyårsafton sprang jag en svängom ute i skogen. Oj, så vackert det var. Dubbla byxor, tre-fyra lager tröjor, mössa och vantar gick åt, men det var SÅ värt det! Solen sken, översvämningarna runt spåret hade förfrusit och stavgångarna var i vägen. En bra bit över 5 km blev det och det är rätt bra, med tanke på att jag inte har sprungit på ganska länge. Nu är tanken att jag ska höja hastigheten och förlänga sträckan successivt så att jag kan springa en mil på under en timme i augusti. "Lätt!" säger de som kan. Mmmmm, ta på er några extra kilon runt mage och lår och föreställ er att ni började träna i vuxen ålder och... ja, helst håll käften tycker jag! Jag gör detta i min takt! Jag tar er lätt i boxning sen i stället! Pang i backen och blod i näsan. Tjoff bara!

Ha det nu jättebra allihopa! Kram hej

De små bilderna är alltså tagna för några dagar sen och den stora bilden är tagen för ett drygt år sedan. Lite skillnad ser man, eller? Det är väl inte BARA bilden som är lite mindre?

Nu är jag på jobbet. Känner mig riktigt pigg efter fem dagars ledighet. Julaftonen blev den roligaste på många år. Vi hade vansinnigt trevligt hemma hos syrran. Jag fick nästan allt jag hade på min önskelista, så det har varit rejält high life så fort butikerna öppnade igen på annandagen. Jag har handlat upp alla mina presentkort jag fick. Behövde verkligen nya kläder eftersom mina gamla sitter som hösäckar på mig :). Nytt till nyår, nytt under, nytt till jobbet och en massa hårprodukter. Är riktigt nöjd. Inte minst med att kläderna var i storlek 38. Jag kan inte säga det nog många gånger!  Jag är en 38!!! Och jag har aldrig haft intentionen att bli en 36:a. Så egentligen är jag nere i den storlek jag vill ha, men jag är inte alls nöjd med vikten. Men i fredags drog jag igång och har sedan dess tränat tre gånger. Ikväll ska bli den fjärde gången. Ska försöka göra en mindre sträng variant av den diet som skapade yrsel. Givetvis ska jag äta något efter träning. Och i synnerhet efter Kettlebells som jag ska träna ikväll. Lite protein kanske?

Jag började läsa Snabba Cash häromdagen. Verkar rätt spännande får jag säga. Man får inblick i lite olika delar av de klassiska Stockholmsgängen.

Puss och kram skumbanan

Tur att jag har humor. Synd att Metro inte har det. Mitt förslag till bubblan-tävlingen var fasiken så mycket bättre än den som vann. Nähä, så nu fick jag inte svart på vitt att jag har humor. Fast kanske lite ändå. Hör på detta:

Jag var med i andra deltävlingen på bungy comedy i måndags. Jag bestämde mig för att gå dit 17:00 samma dag. Fram tills dess ville jag skita i det pga dåliga förberedelser och nervositet. Men till slut ställde jag mig i back office och började öva.

När Klas läste upp de tio finalisterna lyssnade jag inte ens efter mitt namn. Jag lyssnade efter Thess namn och hennes hörde jag. Hade jag gått vidare, hade jag tagit en plats för någon som förtjänade den bättre. Ärligt kan jag säga att det fanns tre stycken av totalt arton deltagare som jag inte tyckte var särskilt mycket bättre än jag, men resten rockade verkligen! Grymt hård konkurrens. Jag kom av mig, vilket händer typ aldrig. Jag brukar snarare komma på mer saker att säga när jag väl står på scenen och det är det som kan bli mitt fall en vacker dag. Detta kom väldigt oväntat. Men det var fan inga blinkande lampor som bad mig hålla käften den här gången. Jag avslutade säkert efter mindre än två minuter.

Hur som helst så kom jag inte vidare, men jag fick ett mail av en komiker som ville ha mig till sin klubb och det är VÄLDIGT MYCKET MER VÄRT än att gå vidare till final i bungy comedy. Tadaaaaaaaaa! Storyn slutar lyckligt!

Nu måste jag jobba. Mycket att göra.

Emma